Karlar
Det här med att det tar slut med sin partner känns väldigt märkligt. De första dagarna kändes inte så konstigt, man var liksom lite lessen när man hade för lite att göra och då började man fundera på om det hela var rätt eller om man skulle försöka gå tillbaka och lappa ihop det, men annars så var man inte så brörd av det hela. Efter typ 3 dagar började jag känna att det fanns massa tid över. Hade hur mycket tid som helst som skulle fyllas upp, det var ungefär då man började få en helhets blick på det hela. Det dåliga och det bra och varför det blev som det blev. Nu har man då kommit i bearbetningsfasen, planerar och försöker göra roliga saker. Jag har aldrig haft problem med att fylla tiden som blir över förr så jag borde inte ha det nu i häller, funderar även tillbaka till innan jag träffde honom, vad jag gjorde då och så.
Jag kan säga att jag är inte lessen över det längre. Jag känner desutom att jag är inte arg på min föredetta karl, men jag jag behöver yttligare lite mer tid på mig innan jag känner mig redo för att träffa honom igen, om det någon gång överhuvudtaget skulle bli aktuellt så absolut inte än för min del. Det ända jag önskar är ju att han ska må bra och det var hela gruden till att vi träffades från först början, men jag lyckades inte få till det så bra så att alla inblande fick det bättre. Men jag kommer (som det ser ut nu) alltid tycka om honom… J
Nu är det bara att ta sig i kragen och gör saker som är roliga och titta framåt.
