Hemma från innebandymötet. Fredagen den 13 aug hade vi innebandy möte ute på Örnvik hotell och konfrans. Mötet tog nästan 2h och jag var lite besviken när jag åkte därifrån. En i laget jobbar på anläggningen så jag misstänker att hon fixade konfernsrummet åt oss. Men jag personligen tycker det är märkligt att ha ett möte på någon timme, som man vill att många ska komma till, hålls utanför stan då det blir långt för alla att ta sig dit.
Jag säger inte att det var ett dåligt möte. Mötet handlade mycket om oss som spelare. Fick skriva ner våra egenskaper på papper och lägga i en personlig pärm som sedan tränaren skulle läsa. Rätt smart faktiskt, om tränaren faktiskt läser det.

Däremot jag som spelare fick inte så mycket ut av mötet. Jag vill ju ha information om träning, matcher, lagets mål och inställning, så vi/jag som spelare vet vad jag/vi ska sträva mot, mentalt förbereda mig på hur jag ska uppnå mina egna mål och fundera på vilket sätt jag kan hjälpa laget att uppnå de gemensamma målen. Jag har ingen aning vad som är tänkt vi ska prestera, förutom hur det är tänkt vi ska få ihop ekonomin till laget.

Under mötet fick vi också vars en telefon-strumpa, ni vet en strumpa där man stoppar telefonen i för att skydda den. Tränaren hade fixat sådana i överflöd när han var Thailand och tyckte vi kunde få vars en. Vi fick välja färg på våra personliga pärmar där våra egenskaper står i och på allt dett fick vi även lämna önskan på vilket nummer vi ville ha på våran match tröja.

Det hela kändes nästan lite som om dom försökte köpa oss. I och för sig var de nog bara jag som kände så, de andra tyckte nog det var ganska schysst, vilket det var, hade varit änn schysstare om alla papper och allt det tråkiga hade varit klart och inte väntat med viss information till nästa träning.. men men kan ju inte få allt. Dessutom spelar jag mycket bättre om jag har nummer 9 på tröjan än om ja har 12…