Då var det dags!
Det var vintern 2007-2008 skulle jag och ett par polare fira nyårsafton i Åre, då olyckan var framme. Efter ett tungt lyft med alkohål i kroppen så vek sig knäet. Då var det slut åkt på min helt nya snowbord för den säsongen. Och bara efter två dagars åkning. resten av veckan fick jag sitta i stugan med den andre skadade, som bröt nykelbenet redan fösta dagen.
Hittad några bilder från Åre. Här på sista bilden är mitt knä lite svullet.
När vi kom hem från Åre och svullnden lagt sig lite, kom snabbt fram till att minisken i knäet var dåligt. Minisken är brosket som själva benen glider emot när man rör knäet.
"Meniskerna (namn efter grekiska för "liten måne") är C-formade brosksivor belägna i knälleden. I vardera knä sitter två menisker, en lateral (yttre) och en medial (inre). De fungerar dämpande och förhindrar lårbenets ledyta att ligga an direkt mot skenbenets.
Meniskerna kan skadas t ex vid vridvåld under idrottsutövande varefter man kan få låsningar i knäleden och värk. Behandlingen är att under en operation avlägsna den trasiga menisken. Man klarar sig relativt bra utan menisk men risken ökar att utveckla artros (smärtande ledbroskförstöring)." (Från wikipedia)
I början på sommaren 2008 fick jag då avlägsna en bit av minisken, den trasika biten då. Och nu hösten 2009 har jag fått ett nytt korsband. Egentligen klarar man sig bra utan ett korsband. Men jag har tyckt det stundivis varit väldigt jobbigt att jobba. Bära tunga sker, krypa och sitta på huk är saker som har varit svårt att utföra.
sen ska vi inte snacka om spela innebandy, badminton och bara ta en löptur i naturen på oplant underlag.
"Sunderby sjukhus är länssjukhus för Norrbottens län och lokalsjukhus för Bodens kommun och Luleå kommun. Det ligger i Södra Sunderbyn vid Riksväg 97 och Malmbanan ca 15 km nordväst om Luleå och 20 km sydost om Boden. Denna morgon var det -3 grader när jag anlände till sjukhuset 07:10 på morgonen.
Den 1 september 1999 invigs sjukhuset efter fyra års byggande och påstods då vara Europas modernaste sjukhus. Sjukhuset ersatte Länssjukhuset i Boden (även kallat Garnis (Garnisonssjukhuset)) och Luleå lasarett.
Snabb fakta
- Ligger 15 kilometer från Luleå centrum och 20 kilometer från Bodens centrum.
- Upptagningsområdet har 100 000 invånare.
- Har Ca 2 300 anställda med en medelålder på 45 år, 230 är läkare och 850 är sjuksköterskor.
- I sjukhuset finns 3 700 rum, 441 vårdplatser och av dem utnyttjas 380, 19 operationssalar, 13 dialysplatser, 6 intensivvårdsplatser, 9 hjärtintensivvårdsplatser och 7 förlossningsrum.
- Under ett år görs 130 000 läkarbesök och 21 000 inskrivningar, Medelvårdtiden är 4,7 dagar.
- Under ett år förlöses cirka 1 800 barn.
- Byggkostnad ca 1 579 miljoner kronor.
- Arkitekt Tage Isaksson, FFNS arkitekter AB. " (Från Wikipedia"
Det är typ den största byggnaden jag har sett i hela mitt liv. Det är sjukt stort. och inne i sjukhuset är där liksom hus och gator. Det som ett bostads område i ett hus. 
Jag skulle till Dagskirukiska enheten på 5 våningen.
När jag väl hittad dit gick det snabbt. Bytte om, träffde doktorn, fick en kanyl i handen, sen direkt in på operation. Opertionen höll på i 1h 15min Runt 10.00 tiden vakande jag sen fick jag ligga på uppvaknet
till nästan 13:30, men då fick jag fika och dricka innan jag for hem.
Jag hade fått en bedövningspruta i ljumsken, så hela benet var bedövat. det gjorde att musklerna inte skulle fungera de närmaste 10h. Fick absolut inte belasta benet under tiden bedövningen satt i. För då var risken stor att jag skulle trilla och förstöra det nya korsbandet.
En arbetskamarat fick komma och hämta mig. Syrran jobba så jag fick ta hjälp av någon annan. Jag kunde dessutom inte nummret till honom utan till, men som tur var kunde dokorn det :D Vi råkar alla vara medlemmar i Flyggklubben. Jag och arbetskamraten mekar och doktorn är flyglärare.
Operationen hade gått bra, inga komplikationer hade uppkommit.
Ska vara sjukskriven i nästan 2 mån, vilket var en chock, jag trodde det rörde sig om ett par veckor bara.
Fick åka till apoteket och hämta ut smärt stillande, och sprutor som jag själv ska ta för att förhindra risken för blodpropp.
I natt släppte bedövningen, och det märktes. Jäklar vad ont jag hade. Då hade jag dessutom tagit tabletter för att det inte skulle märkas så mycket när bedövningen släppte. Men tydligen hjälpte det inte så mycket.
