Idag fortsatte jobbet på flygklubben. Det var fint väder, hangar portarna öppna och radion på.
Vi började med att putta ut planet för rengöring.
Sedan fick JAG starta upp det. Hmn, gick lite si så där, var typ tusen saker att tänka på, så medan min assistent tänkte på allt så gjorde jag det tunga jobbet och vred på nyklen :D
Sen när körning var klar, puttade vi in planet igen och började plocka i det.
Efter ett tag märkte jag att det blev lite vindstilla och tyst... solen sken fortfarande.
Jag gick ut på plattan och började plocka in saker som använt för att tvätta planet....

Då såg jag, stora mörka moln på himlen. Jag tog ett djup andetag och gick in till min kollega för att tala om för honom att jag är LIVRÄDD för åska, verkligen jätte rädd.
Han tittade förstående på mig och tyckte att det är ingen fara.
Efter ett tag tyckte vi att det börja räcka för dagen, skulle skruva fast tändstiften lite löst bara. Han skickar mig ett tändstift och då hör jag... lång,lång, borta ett litet muller.

Utan att tänka så vrålar jag i panik - JAG VILL ÅKA HEM NU!!! Med gråten i halsen viftar jag brutalt med tändstiftet i näven, brickan flyger ner i motorutrymmet...
Jag blir hel chockad över min reaktion, och kollegan likså.
Skäms lite, tar åter ett djupt andetag för att lugna ner mig, plockar sedan upp brickan och skruvar fast tändstiftet i tystnad. Plockar i hop alla saker, släcker och stänger.....
I bilen bryts tysnaden av en jätte hagel skur. det var fläckvist helt vitt på marken av bara hagel. Hel coolt, var ju ändå varmt och hade varit en rätt varm dag.
Då vågar jag få ur mig:
- Jag sa ju att jag var rädd.
- jo tack!! Ingen hade missat det.