Alltså. jag har besök i veckan och jag är så himla nervös, mitt nervösa jag gör att det blir dåligt stäming ( det är ju inte det jag vill). Jag menar hur svårt kan det vara?! Bara slapna av och ta dagen som den kommer, men nä, det är lättare sagt än gjort. Det har dock blivit lite bättre, för när dom kom var jag ett nerv vrak. Så lite har det släppt.
Men nu när jag är på jobbet och inte har någon kolla alls på vad som händer, då känns det inte alls bra!!
Finns dock inte så mycket att göra åt det. Man får helt enkelt vänja sig och hoppas att det blir bättre dag efter dag.

Äntligen är det fredag och för första gången på en hel vecka så känner jag mig faktiskt ganska pigg.
Men jag är fruktansvärt besviken på att jag inte ska åka till Pajala i helgen och skurva klart på  flygmaskinen som står där. Då menar jag fruktansvärt besviken. Det börjar gå över men helt borta är det nog inte förrän helgen är slut och jag har haft det roligt. Om jag har en tråkig helg då kan det ta en stund till.
Jag hade liksom planerat för att åka, pluggat extra mycket kemi så jag inte skulle komma efter och planerat vad vi skulle äta och göra.... Men så blev det inget!!! Typiskt! Jag som dessutom behöver en ny Pajala t-shirt.

Jag får helt enkelt tänka om. Får väll ta och städa mitt rum ordenligt, får gäster nästa helg, och det var länge sedan det städades ordentligt där. Nästan alla andra rum är ordentligt städa förutom mitt eget.
Försöka hänga upp min hängmatta på balkongen, och hoppas på varmt väder så man kan använda den. Sen är det bara att plugga ännu mer kemi så man inte halka efter när semmestern kommer. 3 veckor tills semmestern börjar skönt!

Många pratar om "hösttrötthet" men jag har fått någon form av "vårtrötthet". Tycker att jag är konstant trött och det kvittar hur många timmar jag sover, när klockan ringer på morognen så vill jag ligga kvar. På dagarna sen måste jag kämpa för att hålla mig vaken vissa timmar.
Min Mor har alltid sagt att om man är trött så ska man sova, man vet aldrig riktigt varför man är trött. Kan ju vara så att man börjar bli sjuk och då är det ju bra att sova så kanske det aldrig bryter ut.

I alla fall. Första helgen i Juli ska jag och syrran på semmester. Vilket verkligen är på tiden. Hade en lite diskutionen med henne. Jag tycker ju vi sjka norrut så man verkligen får se midnattsolen (Man måste liksom passa på) men hon var lite skeptisk. Dessutom, när hon råkade avslöja att hon inte visste vad Lapporten var för något (Visste i och för sig inte jag i häller förrän jag flyttade upp hit) och hon trodde att Haparanda låg norr om polcirklen, då fanns det ingen återvändo. Kan inte bo i Luleå och inte veta vart polcirklen går eller vad Lapporten är för något.
Bokade hotell på Bjökrliden, Björkliden ligger i norra Lappland och bara någon mil från Norska gränsen.
Vi ska bo på två hotell, det ena hotellet ligger i anslutning till tågstationen (Tar ca 6 h med tåg från Luleå), där ska vi sova en natt, hotellet ligger så bra att man har utsikt både på Torneträsk och Lapporten, hon kan verkligen inte missa det.

"Hotell Fjället ligger vackert beläget med fantastisk utsikt över Torneträsk och den berömda dalgången Lapporten. Beskåda dansande norrsken på vintern och midnattsol på sommaren. Allt har sin tjusning! "

Sen kan man undra vad det finns och göra där uppe så här års... när man inte kan åka skidor.

"Sommaren i Björkliden är en magisk tid. 100 ljusa nätter lockar till utflykter och aktiviteter under alla dygnets timmar; spektakulär golf, vandring längs Kungsleden eller grottkrypning i ett av Sveriges längsta grottsystem."

Dessutom om det finns tid och om det inte är för kallt så måste man ju bada i Torneträsk, isen har säkert precis smält bort, men ändå.
Dagen efter sen ska vi bestiga ett berg för att komma till det andra hotellet.

"I Björkliden Fjällby finns inte bara några av de vackraste fjällvyer utan också Sveriges högst belägna fjällstation. Låktatjåkko Fjällstation, Björklidens absoluta pärla. 9 km från Björkliden, mitt ute på fjället, 1228 meter över havet, ligger detta lilla ”hotell” med 18 bäddar. På sommaren är det vandring som gäller eller utmana dig själv med en tuff mountainbiketur."

Härom dagen lyssnade jag på P3... Det var då en person som pratade om ensamhet.
Den personen var aldrig rädd för att vara ensam och hade aldrig kännt sig ensam. Vilket jag kan tycka är lite omänskilgt. Men i alla fall, anledningen till personens åsikt kom ifrån:
Att personen ansåg att man var aldrig ensam, man hade sig själv och det räckte mer än väl. Personen var aldrig ensam han/hon var själv!

Då började jag fundera lite.... Jo, människor är flock djur, det ligger i vår natur att inte vilja vara ensama. Dessutom kan jag tycka att ensam är man när man tvingas vara själv. Själv är man när man väljer att vara ensam.
Men meningen: Jag är inte ensam, jag är själv.
När jag tänker på den så kan jag ibland känna en enorm lättnad för framtiden. Tänk att jag lägger ner mycket tankekraft på vad det ska bli av mig... och speciellt om jag ska flytta och vara ensam ett tag innan man kommer in i den nya samhället.
Men då tänker jag istället... Jag blir inte ensam, jag blir själv och vem annars är bättre att lägga ner tid på än mig själv??